Många av de människor som jag samtalat med under hösten kommer in på frågor av existentiell natur. Frågor som berör hur vi lever, hur ska jag leva, vad får jag göra, vad är rätt och fel. Men vem ska de prata med? En del av detta är ju det som faktiskt gör att de mår dåligt men ingen att prata med. Man vill inte belasta anhöriga, vänner eller arbetskamrater. Att grubbla blir något som tynger och som tär. Många tror dessutom att det är så onormalt att diskutera dessa frågor med någon som arbetar med psykisk hälsa och ohälsa. Mitt synsätt innebär att det är ofrånkommligt att diskutera sådana frågor och att det är en del av att vara människa oavsett om dettynger dig eller inte.

Så när jag sätter mig i ett samtal finns alltid den dimensionen med i mitt huvud. 

Så är jag äntligen igång igen eller inte riktigt eftersom jag haft några uppdrag under tiden jag arbetat som chef på en öppenvårdsmottagning. Det är dags att pröva mina vingar igen med lite nya saker. Det som är tjusningen just nu är att kunna växla mellan att arbeta med olika arbetsuppgifter. Att träffa så många olika människor, i olika miljöer. Jag tycker det är en stimulerande utmaning att få möta så olika människor och samtala om så många olika saker. Helt fantastiskt.